Jonas Rydén och Jag har känt varandra i ungefär 12 år och jobbat med musik ihop nästan lika länge. Hans fotograferande går tillbaka till tidigt 80. Men hur var det att fota då jämfört med nu?

Framkallade du dina foton själv när du var som mest aktiv?

Ja, jag hade inrett ett framkallningsrum i vårt förråd när jag bodde hemma hos mina föräldrar.

Vilken typ av spelningar gick du på då?

Det blev en del punkspelningar men även rock och blues.

Fanns det nått ställe som var bättre att fota på än andra?

Jag gillade Kåren som låg på Götabergsgatan i Göteborg. Den var tillräckligt stor så man fick utrymme att röra sig med kameran men lagom stor för att få en rockklubbkänsla, ungefär som Trägårn idag.

Idag gäller tre låtar i fotodiket innan du måste flytta dig ut i publikhavet och avsluta ditt jobb där. Hur fungerade det på 80-talet?

På 80-talet fanns det sällan några restriktioner gällande fotograferandet om man bortser för Scandinavium. Det var bara att fota.

Vilket föredrar du ta nära bilder eller ifrån avstånd?

Jag gillar bäst att fotografera på halvavstånd ungefär i höjd bakom kravallstaketet – inte framför – i fotodiket men nackdelen med det blir att manöverutrymmet blir begränsat. Men det brukar inte vara något större problem eftersom jag använder olika objektiv som klarar av att fotografera både på avstånd och nära, såvida det inte är väldigt långt bort eller väldigt nära. Det största problemet är generellt, speciellt inomhus på små klubbar, är istället bristen på allmänt ljus och på fascinationen bland ljustekniker att använda rött scenljus eftersom det blir värdelöst på bilder. Jag hatar rött scenljus!!

Vilket blir generellt bäst?

Allt blir bra bara jag slipper rött scenljus.

Om du skulle nämna tre spelningar du varit och fotat på som du varit extra nöjd med vilka kommer du tänka på då?

Det finns många men spontant tänker jag på spelningar med The Hives, Iggy Pop och Alice Cooper.

Var det inte så att lagom till du skulle bilda familj var du erbjuden att åka med ett band ut i Europa och fota en turné vilka var det?

Nej, tyvärr har jag inte fått något sådant erbjudande men jag önskar att jag hade fått. En turné med Foo Fighters eller Rammstein hade smakat mumma!

La du fotandet helt på is eller fortsatte du med att fota annat?

I början på 90-talet tröt inspirationen och den stora kameran hamnade på hatthyllan och det kom mest att bli semester- och familjefotograferande .

Sedan tog du upp livefotandet igen. Vad är då skillnaden mellan att arbeta med kameran idag och då?

Det är ljusårs skillnad med tekniken då och nu. Idag är allt mycket bättre och enklare. Kamerorna klarar att fota under sämre ljusförhållanden utan blixt med bra resultat, tekniken är förhållandevis billig och man kan göra mycket fler exponeringar. På den analoga tiden hade man 36 bilder per rulle att förhålla sig till och som sen kostade att framkalla. Resultatet såg man dessutom inte förrän man framkallat rullen och kopierat över bilderna på fotopapper.

Idag kan man få in ett par tusen bilder per minneskort och man kan se bilderna direkt i kameran.

Vad gäller efterarbetet är det roligare idag med alla möjligheter som ges att fixa med en bild eller var det roligare förut där bilden blev som den blev?

Efterarbetet är det roligaste med fotograferandet, när man ser bilderna växa fram.

Egentligen kan man inte generellt jämföra efterarbetet med bilderna analogt och digitalt då man förr var kemist medan man idag snarare är it-tekniker. Även om det förr var roligt att jobba i mörkrum så var påverkan begränsad då kameran gjort den stora påverkan. Idag är det mycket roligare att jobba med bilderna då man har mycket större möjlighet att påverka resultatet av bilden med den digitala tekniken. Misslyckades man med en exponering på den analoga tiden var det svårt att reparera misstaget. Idag kan misslyckade bilder räddas med hjälp av ett bildredigeringsprogram.

Det som också är mycket roligare och enklare är kunna att visa upp sina bilder för andra med hjälp av sociala medier och hemsidor. Förr var man hänvisad till utställningar eller fotoböcker.

Vilket jobb som vi gjort tillsammans kommer du ihåg bäst?

Vi gjorde ett jobb på Arena 29 i Göteborg då Art Nation gjorde sin första spelning och jag hade lånat ut min systemkamera till min syster som åkt på safari till Afrika med den. Jag fick istället fotografera med en kompaktkamera, men det funkade det också. Det blev helt ok bilder.

Nu jobbar du med The Maloik Rock Blog också där har det blivit fler gig. Något kul gig du varit på sedan ert samarbetet startade?

Ja, men det missade jag att fotografera, haha.

Jag var utsänd att fotografera Steel Panther på Trägårn för ett tag sen. Förutom Steel Panther hade vi även fått fotoackreditering till förbandet. Tyvärr blev jag sen och förbandet hade redan börjat spela när jag kom till Trägårn så jag brydde mig inte om att försöka springa fram och fotografera. Istället ställde jag mig vid ljudbordet och lyssnade. Det visade sig vara Wayward Sons, som var förband och helt okända för mig, men det var bland det bästa jag hört! En fantastisk konsert. Men det blev tyvärr inga bilder. Jag är dock ett stort fan av dom idag.

Vad är det roligaste du varit med om när du varit ute och fotat?

Genom åren man varit och fotograferat band har man sett på band som man aldrig hade gått och sett annars och som visat sig vara ett guldkorn, t. Ex John Lindberg Trio var ett sådant band. De hade jag aldrig hört tidigare eftersom jag trodde de var ett after ski-gäng som spelade covers men jag hade fel. De var skitbra!

Du fotar väldigt mycket olika saker när man tittar på din webbsida. Förutom rockfoton har du någon favoritmiljö att befinna dig i som fotograf?

Jag gillar att fota sport.

Som avslutning undrar jag om du har något foto som du är extra stolt över?

Mina bästa bilder finns på min hemsida, http://joryphoto.com/