Med ena foten i psykedelisk och den andra i tidig 70-tals hårdrock visar El Pompero ifrån Uddevalla upp riffmusklerna.

Både det psykedeliska och 70-talshårdrocken ger en lite progressive känsla. Hur växte soundet fram?

Det har växt fram naturligt utifrån den utrustning vi har, självklart försöker man hitta ett “eget” sound men det går ju inte att komma ifrån att men är ju rätt insnöad i det gamla goa soundet från det sena 60 talet så det är ju det man har haft som nå`n slags riktpelare, och så har det “moderniserats” på vägen…vi inspireras ju ganska mycket av “nya” band också. 
Det hela handlar väl egentligen om att vi krämar skiten ur våra instrument och stärkare så blir det vad det blir.
En annan grej är att vi alla i bandet gillar att ha basen långt fram i ljudbilden, så som Sabbath hade på första plattorna..
Det bidrar ju såklart till ett visst sound…

Sen när det gäller de mer psykedeliska bitarna så är tidiga Pink Floyd en stor inspiration, helt klart!
Efter att jag började lira gitarr mer ambitiöst i samband med första singeln så upptäckte jag mer saker som andra gitarrister pysslade med i mer utsträckning och jag satt och kollade på Pink Floyd Live at Pompeii, jag lade märke till att David Gilmour använde ett sliderör att gni på strängen upp och ner på olika toner/band på halsen för att få fram ett violin liknande ljud, jag fastnade för det och började experimentera med det själv men funkade inte riktigt med ett sliderör, dock så hade jag en sticksåg liggandes på golvet i repan så jag tog mätstången som sitter på sticksågen och använde som en stråke, ihop med delay får jag fram den violineffekt som är i mittpartiet på “Living insane or be Dead” som släpptes Januari 2019.
Har använt detta verktyg sedan dess även live, så vitt jag vet är jag ensam om att använda en mätstång från en sticksåg som stråke hahaha…
Sen har ju Svein på Grand recording bidragit med soundet, han gillar att ha mycket dist/fuzz på guror och bas.
Hade jag fått som jag velat så hade det blivet ett mer renare sound men det brukar bli som Svein vill hahaha…och det blir ju bra 🙂

Varifrån har du hämtat namnet?

Det kommer från en mörk skepnad i gränstrakterna kring Dalsland som åt kadaver… 

Det började som ett enmansband Anders. När bestämde du att du ville göra mer av det?

Jag lirade trummor i Woe Gothenburg från 2010-2016, vi satsade hårt och turnerade en del i Europa, under den sista tiden där så växte tanken fram om ett “eget” band fram mer och mer. Jag beslutade att hoppa av och tog ett sabbatsår och då fick jag tid till att få igång det som blev El Pompero.
 Hösten 2017 gick det fort och då spelade jag in och släppte första singeln “Bad Beat, Four of a Kind” och då var jag på banan så att säga.
Har ju även lirat trummos i Cavem3n sedan 2012 som jag nu dock har hoppat av nyligen..
Vi gjorde en platta och turnerade lite i Tyskland med Cavem3n under den tid jag var med och det har varit skitkul verkligen men ibland måste man välja.

Jag visste från början att jag ville göra mer av El Pompero men ville ge det tid, jag tänkte att om jag sätter en grund först så att man har det att stå på sen när man tar in musiker i bandet.
Det blir mycket lättare då så alla vet vad det är för riktning som gäller.
Sen när jag hade släppt 2 singlar (Dec 2017 & April 2018) så lät jag det va lite och funderade på fortsättningen.

Jag var lite vilsen i om jag skulle försöka vara lite mer “Mainstream” med korta party dängor, lite punkigt MC5 bröt typ eller om jag skulle gå in för den mer proggresiva ådran då jag har en tendens att göra låtar som ibland kan bli rätt Detroit-69 och sen kan en annan låt bli väldigt komplex med arr och grejer. (Som Living Insane or be Dead).

När jag såg Monolord live i Uddevalla Maj 2018 så bestämde jag mej där och då för att jag ska följa mitt hjärta, åt helsicke med att försöka vara “mainstream”..är det gött så är det gött!! 
Det är nåt speciellt med band som är så hängivna sin egen musik som tex Monolord.. 12 minuters låtar i doom-anda, de skiter i vad folk säger..de gör vad de vill med sin musik typ:) sånt gillar jag… och det har gått bra för den trion må jag säga 🙂
Det var ganska viktigt för mej att veta hur jag skulle gå vidare så det blev början till på den väg vi nu vandrar så att säga.
Så helt plötsligt i mitten av Augusti 2019 så ramlade det in ett meddelande  från Svein på Grand Recording där han sa att han ville spela in El Pompero och gav mej ett bra erbjudande om en inspelning
Jag tänkte på det en stund, jag kände väl egentligen att det var inte riktigt dags ännu med ett fullskaligt band men det dröjde inte länge efter att jag smakade på tanken som jag började ringa folk jag kunde tänka mej att jobba med.. så det var Svein som drog av skottet i startpistolen helt enkelt 😉

Hur satte du ihop ditt band?

Jag tog kontakt med de jag kunde tänka mej att jobba med och jag är oerhört glad över att de hoppade på..
det är ytterst kompetenta musiker med mycket rutin och det är en ynnest att få lira med dessa gossar, första sättningen var utöver jag
Mojje Andersson – Trummor
Martin “Märda” Andersson – Gitarr
Robert Ehlers – Bas
Tyvärr så slutade Robert Ehlers i Januari i år men vi har nu istället Mikael “Lyris” Karlsson som lirar gura i The Mammuthus.
Lyris hoppade in på extremt kort varsel och la bas på vår kommande singel Heavy Polka, så han gjorde ett grymt bra jobb så det ena ledde till det andra 🙂

Låter du nu alla vara med och spela då 😉 ?

Hahaha ja för fan, dom gör det bättre än mej 🙂
Dock är det jag som skriver det mesta av materialet än så länge så det blir oftast att jag spelar in demos på låtarna i min hemmastudio.
Sen sätter dom andra sin egna prägel när vi repar låtarna.

Ni har hunnit med att göra några klubbgig trots att det bara ligger ett fåtal låtar ute. Hur har ni lyckats få ihop det? 

Japp,  3 klubbgig och två festivaler.
Jag vet inte faktiskt.. vi fick våra tre första gig tre lördagar i rad dessutom. helt sjukt.
Det beror dels på tillfälligheter och att vi var tillgängliga OCH att vi har tjatat som ett as på arrangörer

Eftersom du hanterar så många instrument kanske det är på plats att fråga vad började du att spela och hur utvecklades ditt spelande vidare?

Jag har lirat trummor så länge jag kan minnas, men har alltid varit intresserad av att lära mej andra instrument.
Jag spelade även bas i kommunala musikskolan i högstadiet samt att jag hade det som andra-instrument när jag gick musikgymnasiet.
Gitarr och sång är inget som jag ens kunde föreställa mej före hösten 2017 att det var nå`t jag skulle göra offentlig…allra minst sång.
När jag började med att skriva och spela in demo för El Pomperos första dänga “Bad Beat, For of a kind” så tänkte jag bara göra en demo sen ta in musiker och att jag då kanske skulle lira bas.
Men allt eftersom jag höll på kände jag att det här ska jag fan göra själv… helt sjukt egentligen.
Så det resulterade i att jag har blivit helt manisk i att lira gura. inför live-gigen var ja ju tvungen att framföra både gura och sång så det var bara att sätta sej och öva som en galning och första 5 minuterna på första giget med El Pompero var helt overkligt. 
Fick en så sjuk känsla av att jag såg mej själv från publikens perspektiv samtidigt som jag såg att alla stirrade på mej… inte riktigt det man är van med som trummis.
Men efter ett tag kom jag in i rollen och dom kommande gigen kändes det supergött att va fram på scen och att stå vråla som en dåre och hålla på haha..Känner mej hemma där så att säga 🙂

Farsan är likadan, han lirade alla instrument då han var aktiv.. t.o.m saxofon och keyboard.
Men många utav dem som vet om mej som trummis har nog svårt att se mej som nåt annat än trummis tror jag, jag har fått lite gliringar om att jag borde hålla mej till trummorna osv men det skiter jag i, jag är vuxen nog att göra vad jag vill 🙂  jag ser mej själv mer som en musiker hellre!
Jag har så mycket musik i huvudet som jag måste få ut och det är ju lite svårt att få uttrycka sej det med enbart att lira trummor 🙂
Visst jag fattar ju att jag är ju inte Yngwie på gura eller dio på sång… men nåsnstans måste man ju börja 😉

Personligen älskar jag ju hammondorgel vilket är med i Fly away and leave. Blir det mer hammond på låtarna framöver?

Japp, Hammond är sjukt gött om det görs rätt.
När jag spelade in den låten och den var nästan färdig kände jag att det behövdes Hammond, Jag ringde Recke som är ett monster på Hammond och frågade om han ville lägga orgel på låten.
Proffsig som han är (Han har ju ändå lirat med Robert Broberg) så gjorde han det i sin studio och mejlade över filerna till mej och det satt som en smäck…helt otroligt!!
Men ingen hammond som jag vet nu i framtiden. 
Det är sjukt coolt, Jag är ju ett hardcore Deep Purple fan, så ska det va hammond så ska det vara ordentligt.. tror inte han har tid med oss dock 😉
Men däremot experimenterar vi med olika samplingar att spela emot även live, då menar jag inte samplade orglar eller nåt sånt. Det kommer aldrig att hända att ha backing tracks på det viset, men olika ljudeffekter som bomber, flygplan m.m har vi redan börjat använda live…
Min personliga dröm är att ha filmsekvenser bakom oss på Scen och även ihop med teatrala skådespelare på scen synkat med musiken.

Heavy Polka heter nästa släpp, rolig titel, vad handlar den om?

Det kommer egentligen från arbetsnamnet tungpolkan… det är lite polka över groovet
Heavy Polka är en tvålåtars single varav den ena heter Shiny Teeth, 
Titelspåret handlar om att man kan inte leva hur som helst utan att det får konsekvenser typ…det tar slut för eller senare.
Shiny Teeth handlar om hur vissa kan bygga upp fasader med feta bilar och ett lyxigt levende utan att äga ett skit, finns många sådana i samhället runt om i världen.

Ni valde att spela in på Grand Recording i Göteborg, hur föll valet på denna studio? 

Jag har haft kontakt med Svein på Grand Recordings långt innan och det var ju när han lockade dit mej med ett bra erbjudande som det blev av.
Svein är oerhört lättsam att jobba med och vi pratar samma “språk” ifråga om sound. (även om han brukar vilja ha mer dist)
Sen finns möjligheten att spela in analogt på rullband och det är ju nice 🙂
Vi har spelat in allt på rullband där, tror t.o.m han mixar analogt… är det bättre eller sämre med analogt?  tja ingen aning, men jävligt coolt:)
Personligen tycker jag att det blir en annan nerv, man kan inte spela in 70 sångspår eller solon och sen klippa ihop som när man kör det via dator, 
Man gör tagningar sen tar man skarpa beslut där och då om man ska göra om eller spara. det gör att man är på tårna.
Dessutom är det bra för mitt psyke att inte behöva att bläddra i olika tagningar i efterhand hahaha:)
 Vi kör mycket på spontanitet och det är oftast det som får bli kvar.
Sen är ju Mojje ett monster på att sätta trummor, han går in och gör  one takes rätt av!!
Vi brukar jamma lite innan och sätta tempo osv och när vi känner att det dansar mellan väggarna så kör vi och då går han in i krigsmodus.
Vi använder inget klick eller nåt, det svajar lite i tempo men det gör ingenting. det SKA svaja i tempo i vår musik.
Så ska man spela in på tape så är det en förutsättning att kunna leverera sin skit helt enkelt 🙂

En annan anledning till att vi valde Grand Recording är att för mej personligen som har spelat in och mixat de första singlarna såg det som en möjlighet att frisätta tid.
Det är värt pengarna att låta någon annan göra jobbet och dessutom 100 ggr bättre!
När jag mixade första singeln “Bad Beat, Four of a Kind” så tappade jag helt greppet om tid och rum, det maler i huvudet konstant 24 timmar om dygnet..
Kommer ihåg när jag började med mixen på morgonen så sa min äldsta dotter “Hej då” när hon gick till skolan, helt plötsligt stod hon där igen och sa “Hej” typ..
Jag sa är du redan hemma? “Pappa, jag slutar skolan 15:30, vad menar du?” då hade det gått en hel dag och det kändes som en kvart.
Så även om jag tycker det är vansinnigt kul att  spela in själv och mixa så har jag aktivt val att inte göra det, dels för att Svein gör det 840000 ggr bättre och dels för att få mer tid till musiken i sej ist.

För att synas därute i mediavimlet som relativt nytt band. Hur mycket tid behöver du lägga på att nätverka på sociala medier och mail?

Man kan nog aldrig lägga för mycket tid på det, jag är online konstant och söker hela tiden av nätet på intressanta saker.
Sociala medier är ju såklart viktigt och försöker få med mej allt där och nätverka så mycket det går och försöka lära mej av hur andra artister gör.
Så med det sagt så lägger jag mycket tid på sociala medier… tyvärr så hinner jag aldrig nätverka så mycket IRL vilket blir till en nackdel i detta hänseende.
Jag har ju ett “Vanligt” jobb om man nu kan kalla att ligga ute på vägarna som lastbilschaufför hela veckorna som ett vanligt jobb..
Jag jobbar mycket under en period och ledig mycket under en period. Jag är ju trots allt trebarns far så jag har ju en familj att ta hand om och va med så det blir naturligt mindre att man går ut och highfajvar med polare på inneställena nu mer 😉
Så tiden som jag jobbar går åt till att nätverka digitalt och att tänka.
När jag är hemma och är ledig så lirar jag in demos, skriver låtar, repar giggar m.m.  Det är det min tid går till nu för tiden utöver min familj.
Jag försöker gå på gig så mycket jag hinner för det naturliga mötet i verkliga livet som vi gamlingar kallar IRL ger ju så mycket mer, men tyvärr inte så ofta nu mer.

Har även lite andra projekt, som tex Mojo Boogie ihop med peter från Manny Ribera där jag bankar på trummor och sen har  jag en polare i Tyskland som jag skall åka till nu så fort det är möjligt och jamma lite och dricka öl. jag har gjort lite låtar till det projektet som vi ska prova och sen förhoppningsvis lira på tyska sunkiga klubbar med…

För det är faktum att era låtar är mycket spelade i Kanada och USA
Av nån anledning ja, när jag skickat ut singlarna till olika medier som tex webradios så är det främst USA som gett mest respons men även i Europa.
Storbritanien, Belgien, Frankrike och Spanien är där vi har märkt störst respons. 

Avslutningsvis när släpps Heavy Polka?

16 Juni digitalt och 7″ vinyl när den kommer från press, men tidigast 16 Juni på vinylen.

Ser fram emot nästa släpp. Tack för din tid.

Det är vi som ska tacka, jättekul att få medverka. Hoppas mina långa svar inte tråkar ut läsaren 😉