Black Paisley har startat sin karriär som band ganska sent och fått mycket uppmärksamhet med en gång. Mixen mellan classic rock melodic rock/AOR och även lite countryvibbar är nog nyckeln till att man har nästan 55 000 lyssnare i månaden på spotify

Late Bloomer heter er första fullängdare vilket förstås syftar på er relativt sena start som band där ni befinner er i livet. Men sedan har det gått något snabbare. När ni släppte Late Bloomer fanns det redan då mer musik att ösa ur som bara skulle spelas in?

Första plattan kom till lite bit för bit, och från början så ville vi mest se hur en färdig produktion skulle bli. Självklart hade jag (Stefan) med mig en rätt stor påse låtar till plattan men ca hälften skrevs under processen. Inför varje nytt inspelningstillfälle har vi en liten intern audition med både nya och gamla demos som vi väljer från.

Foto: Martin Lundström

Ni är inga duvungar vilka band har ni spelat med innan?

Ena halvan med mig, Janne Emanuelsson kommer från coverbandsscenen och har ihop spelat i olika konstellationer både i Sverige och utomlands i 20 år. Andra halvan med Robban Wirensjö, Uffe Hedin och Micke Kerslow kommer från en mer professionell bakgrund som både live och studiomusiker. De har spelat med allt och alla genom åren, Rickfors, Ronander, Hylander, Carola, Andreas Johnson och Sussies Orkester för att nämna några.

Det var Robban Wirensjö som förde oss samma efter att ha varit med i vårt coverband StephMetal.

Jag har lyssnat på er sedan debuten och slås av den bredd som finns i ert sound trots den röda tråd ni ändå håller. Alltifrån väldigt radiovänligt rock till mer retrorock med country vibbar. Vad har skapat soundet?

Vi är uppväxta med band som Deep Purple, Led Zeppelin, Queen mm, och själv älskar jag hårdrock från Scorpions, Whitesnake och allmänt bra AOR. Jag skriver grunderna till låten och sen får alla komma med idéer och inspel. Med den lite spretiga bakgrunden vi har i bandet blir det mycket input vilket är superkul. Vi har som regel att prova alla idéer, även de lite galna. Soundet bottnar i klassisk rock med 2 gitarrer, bas, orgel och mycket körer.

Ni hyllade Mats Lindfors inverkan på er debut och han gick bort strax efter releasen. Vilket tomrum efterlämnade han?

Utan ”Limpan” hade vi aldrig fått ihop Late Bloomer. Han satte ihop de arbete vi lagt ner innan (2 låtar med Johan Dereborn) och fick ihop en helhet. Vi delade syn på sound och stil, han hade ju bl.a jobbat med Norum innan. På Late Bloomer blev han både inspelningstekniker, producent ihop med Robban/Uffe och mastrare. Det blev många sena nätter på Cutting Room ihop och Limpan blev som en sjätte bandmedlem.

Vi hade börjat arbetet på Perennials med Limpan när han hastigt lämnade oss, men han hann sätta sitt avtryck på både bandet och soundet framåt.

Hur tänkte ni inför inspelningen av Perrenials?

Uttrycket ”blodad tand” passar nog bäst. Vi tyckte alla att arbetet med första plattan vår svinroligt och sedan fick vi oväntat bra respons på plattan från hela världen. Man får otroligt mycket inspiration av att se hur en låt kan ta sig fram så låtskrivande tog extra fart dessutom.

Vem producerar då Black Paisley idag?

Uffe och Robban har alltid producerat även om det är Uffe som mestadels leder arbetet idag. Tidigare for vi runt och spelade in på olika studios, men nu spelar vi in det mesta i Uffes och Mickes egna studios.

Jag kommer att tänka på Demons sångare Dave Hill emellanåt när du sjunger Stefan, inte minst i en låt som I want your soul. Vilka är dina influenser som sångare?

Ha ha – Night of the demon, är en personlig favorit. Men visst är det från den mer bluesiga engelska rockskolan som förebilderna främst kommer med Coverdale, Paul Rogers, Tony Martin och mindre kända Ray Gillen (Badlands).


Foto: Stephan Nord

Inför denna intervju gjorde jag en sökning på er för att se vad som skrivits tidigare och scrollar slumpvis ner en bit där jag fick fram en recension av er debut som gav er 1/10….eh…vad säger man om ett sånt tondövt stolpskott?

Luften är fri ?

Vi fick som sagt oväntat bra respons på första plattan från hårdrocksbloggare och tidningar. Men alla var inte övertygade som sagt. Vi fick någon riktig sågning också där vi ”vissnat innan blomning”. Den siten verkar dessutom ha svart bälte i SEO (Search engine optimisation) för den kommer typsikt nog alltid upp högst på Google sökningarna….

Kan det vara så att när ett band blir hypat skapas en förväntning som kan få bakslag?

hmm…

Både Woman I Know och Dreams är för mig väldigt radio i sin produktion. Hur bearbetar man radio idag för att om möjligt få speltid?

Oj, radio är ett område som är jättesvårt för ett independent band som oss. Det korta svaret är att det i princip inte går att komma ut i radio utan att ligga på något av de större skivbolagen. Detta är hårt inarbetat sedan länge. De få möjligheter som finns ligger på vissa P4 stationer, och inom webradio såklart. Vi har varit med på lite lokala grejer och en del småstationer i Tyskland och Italien.

Svenska DistFM är dock ett jättebra exempel som släpper fram nya band, men nästa undantaget som bekräftar den regeln.

Och spellistor på Spotify och liknande?

Här har vi haft tur i andra riktningen och kommit med på flera av Spotify editorial playlists, bl.a Hard Rock.

Dessutom ligger inledningsspåret på Late Bloomer Run Run Run med på en stor löparlista om du är springsugen ån gång ?.

Spotify är mer open minded än radio, och här kan man nå stora publik snabbt om man kommer med på rätt ställen. De har också byggt flera bra funktioner för banden att presentera nytt material, och oss emellan tror jag det finns ekonomiska incitament att välja fler indie band för Spotify vilket är jättebra över tid för återväxten.

Hur jobbar ni med låtskrivarande?

Vi har en rätt inarbetad process numera. Jag skriver oftast låten och presenterar en demo. Sedan arrangerar och fixar vi till denna ihop i bandet. Det kan var arr, tempo, en ny brygga, ett solo eller ett riff som ska till. Det är också i denna process som låtarna tar lite olika riktningar stilmässigt.

Ni har skrivit att det förhoppningsvis bli platta tidigt 2021. Med tanke på att ni redan släppt en singel kan vi då räkna med ytterligare någon singel innan året är slut?

Egentligen har vi hunnit släppa tre låtar sedan Perennials. Vår första singel ”All the way to heaven” smög tyvärr lite under radarn. Sedan har vi släppt Dreams och Woman I Know.

Vi har pratat mycket om hur vi ska släppa musiken framåt och landat i att portionera ut låtarna när de blir klara och sedan ”knyta ihop säcken” med ett album när vi når dit. Det harmonierar mer med hur folk lyssnar på musik idag, mer ”låt än album”.

Med det tempo vi håller nu kommer tredje albumet vara klart i början av 2021.

Hur är visionen att album nummer tre ska låta?

Du nämnde den röda tråden och den måste såklart finnas kvar och man ska känna igen att det är Paisley från första riffet. Kanske vill vi dra oss mer åt det rockigare hållet denna gång. Jag har lagt ut de allt för poppigare låtarna i ett nytt sidoprojekt Kurbitz, så det borgar för fler rockstänkare framåt.

Hur blir det då med spelningar jag menar det är ju ingen som vet när det blir läge för livespelningar igen. Ni är inte sugna på att köra ett streamat live event som så många andra?

Vi har haft ett par jättefina event bl.a. ihop med Alien på Kägelbanan strax innan de stängde. Just nu vet man ju inte, men vi hoppas ju på att det snart ska gå tillbaka till det normala. Att spela live är bland det roligaste som finns och få till interaktionen mellan publik och band. Just nu tror jag vi väntar in och snarare siktar på ett par releasegig 2021 när nya plattan är klar, och drömmen finns fortsatt om SRF såklart.

Ser fram emot att få se er live. Tack för ni tog er tid.

Tack själv!