Foto: Ozzie Adenborg

Janne Stark kan vara känd för många saker. Han har skrivit böckerna om svensk hårdrock i tre volymer. Han driver bandet Overdrive som var en del av den nya vågen av svensk heavy metal (NWSHM) i början av 80-talet.
Han är hjärnan bakom Locomotive Breath som officiellt fortfarande existerar. Varit med i projektet Constancia och nyligen hoppade han av ifrån Grand Design. Kommande projekt består av ny skiva i samarbetet med Neil Merryweather samt ännu en skiva med Mountain of Power där Janne hyllar sina gamla hjältar med lite mer obskyra låtval…

Som ni ser har han mycket att stå i, är det något missats att ta upp?

Ja, en del faktiskt. Just nu lägger jag sista handen på en hyllningsplatta till Wales-bandet Budgie med gäster som Tony Bourge och Steve Williams från Budgie, Ian Haugland, Tony Spinner, Kyoji Yamamoto (Bow Wow), Mats Karlsson (220 Volt), Peter Hermansson (220 Volt) och Bill Steer (Firebird, Gentleman’s Pistol). Vi har även precis börjat spela in en ny, tredje platta med Constancia. Vi släppte nyligen första singeln med Falling Hazard, som i grund och botten är ett Thin Lizzy-tributband, men där där vi har börjat skriva lite eget också. Vidare håller jag på med ett projekt ihop med Christian Liljegren, ett med Ian Haugland samt ett annat ihop med lite andra namnkunniga musiker som kommer att bli offentligt inom kort. Vidare gör vi nästa år avskedskonserter med gamla Overdrive där vi kommer släppa en platta, plus förhoppningsvis få ut vår DVD som spelades in i Japan 2013. Plus lite annat smått och gott.

Hur har du energi att göra så mycket olika saker?

Om jag får en fråga om att göra något och jag tycker det verkar kul har jag en tendens att tacka ja innan jag ens hinner tänka efter om jag har tid. Men, sedan lyckas jag på något sätt pussla ihop det. Min filosofi är att om man bara har ett projekt har man inte tid med något annat. Har man två projekt så har man även lite tid emellan dem för att stopp in ett tredje och då har man plötsligt två ställen mellan dessa att stoppa in lite fler saker och DÅ har man… Ja, och så fortsätter det, typ. Sedan jobbar jag ju heltid också och musiken ger mig energi att jobba och tvärt om.

I Mountain of Power har du valt att spela in låtar ibland i samarbete med orginalartisterna och oftast obskyra låtar. Finns det inte en anledning till att de är obskyra och få kommer ihåg dessa låtarna?

Grundförutsättningen när Joe på Grooveyard frågade om jag ville spela in en coverplatta, var att det skulle vara låtar jag själv växt upp med, som inspirerat mig och som aldrig eller sällan hade varit inspelade tidigare. Jag kände inte att jag ville göra en trehundrafemtioelfte version av “Purple Haze” utan ville hellre plocka fram låtar jag gillar och som folk kanske har missat.

Vad vill du med Mountain of Powerskivorna?

Jag vill ta fram saker som folk kanske har missat och få dem att upptäcka eller återupptäcka originalen. Samtidigt som jag vill hylla artisterna eftersom de har betytt mycket för mig och min musikaliska utveckling.

Du har ju själv skrivit i fuzz magasin där man bland annat pratar sound och utrustning. På MoP-skivorna har du ett ganska retro sound skitigt och rått, medan på Constancia/Grand Design låter soundet lite renare. Vad använder du för utrustning när du spelar in och hur tänker du kring ditt gitarrsound?

Faktum är att för allt utom Grand Design, som ju har ett väldigt stereotypt åttiotalssound, använder jag samma utrustning. I min studio har jag min Marshall JVM410HJS och två högtalarlådor, en Marshall och en Hughes & Kettner, som jag har mikat upp med varsin SM57:a. Det är alltid den setupen. Jag har testat att spela in med Kemper, min Hughes & Kettner-topp och lite olika saker, men jag kommer alltid tillbaka till den. Den låter fantastiskt och den är så vädigt mångsidig i sitt sound. För Mountain of Power, Merryweather Stark och Budgie-hyllningen kör jag på crunch-kanalen med lite mindre dist. För Constancia, Overdrive och saker som är mer moderna eller metal, till exempel när jag lade alla solon på första Assassin’s Blade-plattan, så körde jag antingen på crunch-kanalen med lite mer dist eller på overdrive-kanalen. Gitarrerna varierar. För retrosakerna blir det ofta min Les Paul Junior med P90-mikar eller min Les Paul Studio, medan metal-prylarna blir det kanske min VGS Hammer-model med EMG-mikar eller min Flying V med Dirty Fingers. Sedan handlar det mycket om hur man mixar det på slutet, hur mycket man processar och hur mycket reverb och delay man använder. Retro-sakerna ska ofta vara väldigt torra och in your face, medan Constancia kan låta lite fluffigare. För Grand Design använde jag en Rockman rackenhet till alla kompgitarrer och några solon.

Har du aldrig provat spela in med olika plugins rätt i ljudkortet? Det måste ju ge oändliga möjligheter.

Jodå, jag har provat en massa olika varianter. Det började med att Pontus Norgren tipsade om att spela in med impulsresponser (IR). Jag köpte något som hette Red Wires big box, vilket var 6-7000 olika kombinationer högtalare, mikrofoner och mikrofonplaceringar. Då kunde jag spela in med min egen topp, via en loadbox (Hot Plate) och rakt in i datorn. Där kunde jag sedan välja olika högtalarekonfigurationer. Det var kul ett tag, men var lite av en djungel. Sedan har jag en plug-in som Micke Nord Andersson tipsade om som heter Scuffham S-Gear där jag kör gitarren rakt in och kan välja mellan olika förstärkare, lådor etc. och den låter riktigt bra. Jag använde den när jag skulle lägga gitarrer på en Toto-hyllning för ett par år sedan, eftersom den krävde ett lite speciellt sound. Jag har även använt den för re-amping när jag har fått gitarrer från en gäst där soundet kanske inte har passat till 100 %. Jag har även en Kemper med förmodligen 50 000 olika profiler. Men, det är en djungel att hitta något som låter bra och passar just till det jag ska göra där och då, så det blir oftast min Marshall och lite tweakning. 🙂

Du avslutade nyligen din sejour i Grand Design och ska avsluta Overdrive nu också om jag förstått det rätt. Då blir det ju maaaassa 😉 tid över, vad ska du göra efter ditt utträde respektive nedläggning?

Haha, som jag sade innan så har de luckorna fyllts med råge. Vi lirar väldigt mycket ute med Falling Hazard också, så nu riskerar jag inga krockar där. Vi har fått ta in vår stand-in, skådespelaren Lars Ranthe på ett par spelningar när jag var upptagen. Vad gäller Overdrive så har vi tagit beslutet att vi firar 40 år 2020 och då kör vi avskedsgig. Anledningen är att vi har ingen som bokar oss och intresset har inte varit så jättestort, samtidigt som vi alla har en massa andra band och projekt, så istället för att jiddra fram och tillbaka så tog vi beslutet att köra 2020 och sedan lägga ner.

Overdrive ingick ju dessutom i den del av svenska metalhistorien som föll under NWOSHM. Ur skribentsynvinkel vilka svenska band var mest framstående under denna fana?

För min del skulle jag säga Axewitch, Torch, Heavy Load och Silver Mountain.

Kan man säga att denna något undanskymda del av svenska rockhistorien borde ha större uppmärksamhet?

Det tycker jag. Det som är lite kul är att det har blivit mer och mer uppmärksammat. Jag jobbar bland annat med ett bolag i Grekland, Sonic Age/Cult Metal Classics, som har släppt gamla inspelningar med Rising, Twilight Project, Detest, Scratch och Interaction. Sedan har vi L-P Andersons samlingar “Jobcenter Rejects” som även kommer med en svensk version, plus andra bolag som No Remorse, Skol etc som har släppt Parasite, Axewitch, Heavy Load etc.

Vilka band bör man kolla upp om man vill man vill nörda ner tog lite i tidig svensk 80-talshårdrock?

Om vi snackar mer obskyra, men förbaskat bra band, så ska man kolla upp exempelvis Zanity, Interaction, Shanahan och Insane. Sedan finns det ju en del band som bara släppte någon singel som Nattsvart, Onyx, Treasure, Arrows etc

Locomotive Breath är ett band som inte verkar vara officiellt avslutat utan på paus. Finns det material för ny skiva? Och är det aktuellt?

Vi brukar höras av med jämna mellanrum och säga att det är dags att göra en ny platta, men så är vi så vansinnigt upptagna med alla andra band och projekt. Bandet står inte stilla, men vi verkar komma iväg heller. Vi är väl lite som SJ…

Merryweather Stark blir det i alla fall ny skiva med. Hur långt komma med den är ni?

Jajamen, jag och Neil håller som bäst på att skriva. Jag skickade en ny låtidé till Neil senast igår. Vi har fem låtar som vi håller på att slipa på för tillfället.

Sedan har du ju gästat på mängder av artister under årens lopp. Är det något utav dessa du är extra stolt över?

Oj, svårt att välja. Det har ju blivit en del. En som jag blev påmind om för lite sedan och som jag är väldigt stolt över är mitt arrangemang och lirandet på den lite King’s X-ifierade covern av Elvis “In The Ghetto” med Nicky Moore på sång som vi gjorde ihop med killarna i Spearfish och som ligger på deras platta “Back, From The Future”.

Som skribent verkar du ALLTID ha något på gång. Dina 3 volymer om svensk hårdrock är ju välkända men också ditt arbete för fuzz magazine, skribent för metalcentralen mm. Vad kommer härnäst?

Jag håller på att göra layout för min fru Ozzie Adenborgs officiella Pretty Maids-biografi, vilket snart ska vara klart. Det blir en mastodontbok med en otrolig mängd coola bilder, bandets hela historia, dagbok etc. Men, annars skriver jag själv på en bok om den svenska hårdrockens historia. Det blir naturligtvis den musikaliska utvecklingen och historien, där jag har intervjuat en mängd band som har satt avtryck i den svenska historien. Jag behandlar även sakerna runtomkring som har påverkat, typ ungdomsgårdkulturen på 70-80-talet, studieförbunden, musikskolan, festivaler, tidningar, radioprogram etc. Sedan har jag min egen recensionsblogg där jag försöker lägga ut lite recensioner regelbundet: starkmusicreviews.blogspot.com.

Och på skivfronten är det mer än Merryweather Stark på gång?

Japp, i november skall min hyllning till Budgie släppas. Projektet går under namnet Bandolier Brigade och plattan heter “Welcome To The Zoom Club – A Tribute To Budgie”. Jag har även spelat in en platta med italienske Chris Catena, där jag har skrivit ett antal låtar och lirar gitarr på hela plattan, tillsammans med Pat Travers, Carmine Appice, John Sloman, Paul Shortino, Doug Aldrich, Bumblefoot, Blues Saraceno etc etc. Planen är att få nya Constancia klar under hösten för släpp under nästa år, Mountain of Power Vol 4, även den ska jag försöka få klar i år. Sedan är det några andra projekt som inte är officiela ännu som jag ska se till att få ihop.

Keep it up. Tack för du tog dig tid!