Mike Palace är musiker och låtskrivaren som aldrig tycks sluta jobba ständigt med ständigt nya låtar som släpps i olika formationer. Nu aktuell med sin tredje platta ”Rock and roll radio” under egna namnet Palace.

Kopplar du någonsin bort musiken och bara gör nått annat?

Jag känner att jag måste koppla bort musiken helt och hållet med jämna mellanrum för att hålla mig inspirerad.
Jag har blivit väldigt bra på att hitta nya intressen att syssla med. Det senaste är skateboardåkning, vilket jag har gjort drygt 3 – 4 gånger i veckan sen i somras. Det är så kul att jag börjar undra om jag skulle ha satsat på det istället för att gräva i AOR vinylbackarna (hahaha). Jag älskar även tv-spel och ser fram emot nya PS5 och spelet “Demon’s Souls”, som är det enda jag inte har spelat ur den serien. Det var faktiskt Tony Hawk Pro Skater remastern som väckte intresset för skateboarding på nytt.

Du jobbar främst med 80-talsinfluenser med AOR/Melodic Rock samt Synth Wave. Finns  det någon annan genré du skulle vilja utforska mer?

Det har bara blivit så att 80-talets stilistiska grepp är det som kommer mest naturligt för mig men min musiksmak är mycket mer varierad än så och det finns många genren jag skulle vilja utforska mer. Främst vill jag göra mer popmusik men det vore också kul att spela in lite dödsmetall eller något åt det hållet.

För drygt ett år sedan gjorde vi en intervju i form av biografin, där du fick svara på några  frågor kring ditt personliga musicerande. Du skrev då att du blev helt golvad när du var  och kollade på Henrik Linder. Har du aldrig funderat på att prova att jobba med honom?

Nu idag är jag helt golvad av Dirty Loops nya EP släpp. Henriks bassolo i “World On Fire” som börjar runt 02:15 är HELT makalöst. Hans musicerande är på sådan hög nivå att tanken har aldrig slagit mig faktiskt. Det skulle kanske kunna vara någonting för mitt sidoprojekt HOLOFLASH som rör sig lite åt jazz fusion hållet.

Vilka anser du vara dina starkaste egenskaper som musikalisk kreatör?

Det är uthållighet och viljan att lära mig nya saker. Jag orkar att sitta med en sak så länge det krävs för att det ska bli bra och så fort jag har lärt mig en sak hittar jag något nytt att vara dålig på.

Vi har personligen bara träffats en gång och det på gitarrmässan i Göteborg för ett par år  sedan då du var där för Blade Guitars. Har du fortfarande spons av Blade?

Det har runnit ut i sanden lite grann sedan distributören jag var i kontakt med slutade jobba med Blade.

Vad är det som gör att du gillar de gitarrerna? (alternativt, vad använder du idag och  varför)

Blade gitarrerna uppfyllde alla mina behov och önskemål vid den tiden, men i takt med min egna utveckling så har min smak skiftat något. Idag spelar jag på en Charvel Pro Mod DK24. Framförallt föll jag för rostad lönn och gick igenom ett par olika gitarrer tills jag landade här. Helt fantastiskt instrument som jag har använt på allt de senaste 1 – 2 åren. (Jag är inte sponsrad av Charvel).

Efter att ha hört nya skivan skulle jag säga att den som vill ha en ny Palace skiva som låter  Palace får just det, men hur tycker du Rock and roll radio skiljer sig nya från de tidigare  två?

Vad kul att du tycker det! Det var min största utgångspunkt och då jag inte hade Daniel Flores till hjälp denna gång så var det även en stor utmaning, då han spelade en så stor roll i att skapa det soundet. Det är nog där största skillnaden är också. Annars så är det ett album byggt på det jag ansåg vara bäst med de första två.

Du spelar gitarr, bas och viss keyboard. Men hur är det med trummorna, arbetar du  med programmerade trummor eller tar du hjälp av någon för att få en annan  känsla i inspelningen?

Nu har det även blivit trummor, men då spelar jag de så gott jag kan med de medel jag har. Jag har tagit hjälp av vinyl- och vhsbackarna och studerat mina favorittrummisars spel på mikroskopisk nivå för att få till rätt känsla. Det finns inget musikinstrument jag inte tycker om (ok, kanske dragspel…) och trummor är något jag ser fram emot att bli bättre på.

På Cold Ones får vi ett riktigt skönt saxsolo men nått säger mig att detta är en  keyboardsax  trots att det inte är uppenbart. 

Det kunde det ha varit och är något som jag har gjort på en HOLOFLASH låt, men i detta fall är det faktiskt äkta saxofon, spelat av en duktig saxofonist jag hyrde in via Fiverr. Än så länge finns det inte någon keyboardsax som riktigt fångar det där soundet fullt ut.

En riktigt skön låt med lite Survivor känsla i grunden även om det är mer keyboards  än det vanliga Survivorsoundet. Vad fick dig att tänka här ska jag ha en saxophone?

Hmm, jag vet inte riktigt men i regel så tänker jag nog alltid “här ska jag ha saxophone”. Jag tycker att saxofon låter 100 gånger snyggare än elgitarr som soloinstrument och tycker att det är helt givet i AOR när det blir lite slickare. Just på det här solopartiet tänkte jag nog mer på Mezzoforte än Survivor och då fick det bli en sax/gitarr duell.

Tuffaste spåret är Hot Steel som är upptempo med gitarrerna mer framträdande  men även att din sång låter lite råare. Eftersom du ändå är ganska varierad i din  sång. Har du nån tydlig influens till olika låtar eller sjunger du bara rätt av så får det  bli som det blir?

Låtarna brukar få fram olika influenser ur mig. På denna fick jag väldigt mycket Judas Priest känsla och då kom lite Rob Halford fram. Ett annat konkret exempel är det sistnämnda “Cold Ones”. Där kommer jag ihåg att jag hela tiden såg Tina Turner framför mig när jag skulle spela in verserna. Mina största sånginfluenser är dock samtliga sångare i Chicago genom åren. Jag gillar framförallt deras uttal och med Engelska som andra språk kan det vara gynnsamt att utgå utifrån en och samma dialekt när man ska sjunga, för att lyssnarna med engelska i modersmål ska kunna köpa det.

Har alltid tänkt din röst med där du har ett likt uttryck som Göran Edman.

Vad roligt! Tack så mycket. Yngwie’s “Eclipse” album har jag lyssnat på 100-tals gånger så det är nog inte konstigt om det har satt sina spår.

I både Strictly By the Rules och When It’s Over dyker klara Totoinfluenser upp. Vilka  band har varit viktigast för dig under din uppväxt?

Kul att du tycker det. Framförallt “When It’s Over” var en medveten hyllning till Toto och ja de har onekligen varit väldigt viktiga för mig, i alla fall de senaste 8 åren. Under uppväxten var det inte så mycket AOR egentligen. Då var Children Of Bodom mina favoriter ett bra tag. Framförallt “Follow The Reaper” och “Hatebreeder” albumen (när de öppnade för Slayer i Stockholm var min första konsert faktiskt), Helloween’s “Keeper Of The Seven Keys” (1&2) var viktiga också. Hade även en rätt lång black metal/death metal period också. Sedan via Racer X och alla andra släpp på Shrapnel records hittade jag till 80-talets gitarrhjältar och till sist jazz-fusion. Det var inte förens ettan i gymnasiet då en klasskompis visade Giant’s “Time To Burn” för mig som jag verkligen hittade till den musiken som har inspirerat det jag gör idag. Under allt detta fanns också soundtrack musik från Rocky, Top Gun osv. samt musiken från spelet GTA: Vice City (fyllt med AOR och west-coast) som alltid bubblade någonstans i bakhuvudet.

Vi avslutar med den kanske viktigaste frågan. Får vi någonsin se Palace live?

För tillfället är svaret nej. Just nu är jag enbart fokuserad på musikproduktion och har inget intresse för scenen. Mina intressen vänder dock med jämna mellanrum så jag kan nog inte definitivt utesluta det heller.

Stort tack för att du tog dig tid och grattis till ännu en grym AOR-platta

Tack själv!