Foto: Evelina Kramsu

Oz Hawe Petersson (tidigare och kanske mer känd som Oz Osukaru) är nog den person jag intervjuat flest gånger som skribent och det av flera anledningar. Det första är att jag fått vara med nästan ifrån starten av hans band. Sedan har bandet utvecklats massor under årens lopp, inte spikrakt men alltid intressant. Har du inte redan hört Osukaru och gillar melodic rock så tycker jag att du ska kolla upp dem. Här följer en chattintervju jag gjorde för att ringa in den mångfacetterade musikentreprenören Oz “Osukaru” Hawe Petersson .

Först och främst, varför har du beslutat dig för att nu välja ditt riktiga efternamn Oz Hawe Petersson istället för Oz Osukaru vilket folk kanske känner dig bättre som?

Två anledningar. Den ena är för att jag sedan oktober förra året är en gift man och därmed får peta in min frus efternamn “Hawe” i mitt vilket bara det gör det lite mer exotiskt och spännande, haha. Men också att efter 10 år med Osukaru så står vi nu i ett läge där jag personligen känner att jag inte längre behöver bevisa något med “samma efternamn som bandnamnet”. Sedan några år tillbaka så har vi växt och utvecklats till ett band med 4 unika personer där alla, likt The Beatles, KISS, Led Zeppelin eller varför inte Iron Maiden, om än 6 personer i sistnämnda, bär på något unikt samtidigt som varje individ är en pusselbit i vad som gör Osukaru till ett varumärke.

Trots det så är det aldrig någon fråga om vilka som leder ovanstående band. Folk i, runt om och utanför Osukaru vet att Osukaru är min baby så det finns inte längre någon anledning att trycka ner det i halsen på dem. Skillnaden idag är att betoningen har flyttat sig lite mer från ordet “mitt” till ordet “band”. Att Osukaru betyder Oscar – vilket är mitt ordinarie namn – på Japanska räcker mer än väl som ett “statement”.

När du och dåvarnade trummisen Ryan drog igång projektet Osukaru 2009-2010 kunde du ana att du tio år senare skulle göra det till ett livsverk om vi kan kalla det så?

Nej verkligen inte. 2008 lämnade jag Katana som jag drog igång runt sommaren 2004 för mitt på den tiden nya band EYE, då jag önskade sadla om till mer melodiös musik än den mer NWOBHM-ljudande ton som Katana sneglade på.

EYE jobbade på vad sedan blev EP’n “2 Hearts” under 2008 och efter släppet av nämnda EP 2009 så började jag se problem. Medlemsbyten var ett faktum och några av de nya började ta över EYE bakom min rygg och vända medlemmar emot mig – en anledning till varför jag gick så hårt på att Osukaru skulle bli just mitt projekt i början med namnet och allt.

I samma veva kom jag i kontakt med Ryan Coyle som då var trummis i ett hyffsat stort powerpopband i Los Angeles och som likt mig har en stor förkärlek till bl.a Journey, Bad English och Boston. Vi beslutade oss för att dra igång något tillsammans men på grund av distansen mellan Göteborg och Los Angeles så fick det bli på projektnivå.

Under 2009 var Osukaru dock bara en tanke så det var först 2010 som projektet kom till liv med släppet av EP’n “GBG2LA” (titeln står för “(From) Gothenburg To Los Angeles”, red. anm.). Att vi idag 10 år senare är ett band med fem fullängdsalbum i ryggen, ett sjätte på gång och diverse EP’s släppta i luckorna är helt otroligt. Resan hit har inte varit lätt. Långt ifrån. Men att stå där vi står idag, och det tillsammans med de fantastiska individer som jag delar vår fana, är så galet värt alltihop!

EP’n “GBG2LA” som du precis nämnde släpptes via Dusty Road Records vilket då var en sidodivision av ditt managementbolag Blindfoldead International. När startade du Blindfoldead International?

Oj… ja, intresset för att driva eget management växte till liv redan omkring 2005-2006 när Katana skulle släppa första demoskivan “Night Avengers”. På den tiden var det mest ett hittepå-bolag som jag kallade Blindfoldead Productions och som egentligen inte var mer än en logo jag satte på skivbaksidan för att verka märkvärdig, haha.

2006 bytte det namn till Blindfoldead International inför släppet av vår andra demo “Heart of Tokyo” då det vid den tiden började likna och fungera mer som ett management, om än bara för Katana just då.

Först 2008 registrerade jag det som ett fullt fungerande företag och gick då helhjärtat in med tanken på att även finnas där för andra.

Vilka artister ligger under Blindfoldead International idag?

Vi representerar en fantastisk popmetalduo vid namn Flight of Icarus som just nu jobbar på sitt andra studioalbum samt en akustiskt platta, och det brittiska sångundret Jane Gould som nyligen lämnade sin position i bandet.

Iconic Eye för att nu jobba på sin solodebut. Det skrivs även ny musik under Blindfoldeads fana för och med Lisa Eugenia som var med i Osukaru mellan 2016-2017 och medverkade på vårt album “The Labyrinth”.

Foto: Daniel Strassman

När du träffade Fredrik Werner 2012 blev det mer stabil line-up hur viktig har han varit för utvecklingen och stabiliteten i bandet?

Otroligt viktig. Jag träffade Fredrik under senvåren 2012 och sedan dess har han mer eller mindre varit min högra hand i Osukaru och en oerhört viktig grundpelare i vad som blev just BANDET Osukaru.

Vårt andra fullängdsalbum “Triumphant” från 2013, det första med Fredrik på sång, var kanske en lite för skakig prestation då hela bandet precis hade bytts ut runtomkring mig, likaså var Ryan på väg ut i och med avståndet. Skivan var framstressad då jag ville smida medan järnet var varmt efter debutalbumet “Salvation” från året innan.

Det var egentligen först med släppet av “Transition” från 2015 som Osukaru på riktigt började sadla om från projekt till ett band då vi gav oss ut på scenerna i Europa. Det var här jag började se min partner i Fredrik och allt han skulle komma att ge till bandet.

Det är tillsammans som han och jag lade grunden för dagens Osukaru och det är våra två egentligen helt olika stilar i tänk och låtskriveri som väl sammanlänkade blir magi. Jag har honom att tacka för mer än vad han vet.


Vilket förhållande har du till dina före detta medlemmar i bandet och har Ryan Coyle någon roll för Osukaru idag?

Jag har faktiskt god kontakt med de flesta av dem. Carl Dahlberg (keyboards, “Salvation”), Cecilia Camuii (sång, “Triumphant” och “Transition”) och tidigare nämnda Lisa Eugenia (sång, “The Labyrinth”) är dessutom fortfarande nära vänner till mig och vi hörs mer eller mindre varje vecka.

Har även en något sporadisk, om än god kontakt med Ryan som numera lever familjeliv och håller sig undan musiken till större delen, undantaget min soloskiva som jag fortfarande jobbar på. Han hjälpte mig även sätta samman EP-samlingen “Last Call: The EP Recordings” som vi släppte i begränsad upplaga 2018 och var den som hittade de två demolåtarna vi inkluderade som bonusmaterial.

Om vi tittar på dagens Osukaru så har ni fått ny trummis sedan Vidar Mårtensson valde att lämna efter fyra år i bandet. Vad kan du berätta om er nya trummis?

CD är en musikers musiker och helt klart ett unikt tillskott för bandet.

Vidar lämnade ett stort hål då han var en så stor del av dagens Osukaru. När han valde att lämna oss så var vi ute på vägarna med olika inhoppare då ingen av de vi testade levde upp till hans standard. Vidar var mer än bara vår trummis och när han hoppade in för sitt sista gig med oss på Swedish AOR Convention i Malmö förra sommaren så var det väldigt svårt att stå rakt, tänka positivt och blicka framåt. Framtiden var väldigt oviss.

CD hörde av sig senare under mitten av sommaren som ett mirakel och satte hela vår setlist till vår då kommande konsert på Indoor Summer i Hamburg under sin audition. Helt otroligt! Han har sedan dess blivit en gjuten pelare för bandet idag.

När House of Mirrors kom 2018 var det första gången som Osukaru ser ut som det gör idag, med en mer stylad image och en klar, utvecklad instrumenthantering. Skivan visar upp melodisk rock med tydliga 80-tals vibbar – inget nytt där i Osukarus sound – men det låter ändå mer tight än någonsin. Jobbade ni annorlunda med den skivan än de tidigare?

Ja. Vi såg fragment av vad som komma skulle redan under arbetet med och släppet av “The Labyrinth” från 2017 och ville därför jobba fram en snabb uppföljare med release nästkommande år för att på riktigt sätta punkten över i.

Vad som var den hemliga ingrediensen med just “House of Mirrors” var att vi jobbade på den mer som ett band och inte 4-5 individer som kom en och en och spelade in sitt instrument för att sedan stämpla ut och inte synas till igen fören det var dags för att fotas till konvolutet. Innan inspelning så repade vi på några utav låtarna för att få ett hum om vart vi var på väg för att därefter så ofta som möjligt hänga i studion allihop, även om det bara var gitarrer som skulle spelas in den dagen.

Någon som jag först nu i efterhand inser borde ha fått mer credit för just detta är vår basist Olof som vid det här laget bara var 1.5 år gammal i bandet. Han såg saker vi andra kanske missade och började hjälpa till att styra upp såväl förproduktionen som den faktiska inspelningen av “House of Mirrors”. Med en nästan barnslig entusiasm satt han med så ofta han kunde under inspelningarna och kom med spännande och unika idéer – något jag personligen uppskattar väldigt mycket. Han var minst sagt en viktig och skinande kula i vad som var vårt hemliga vapen. En annan var Svein Jensen som mixade plattan på Grand Recordings här i Göteborg… Ja, du hör ju varför. Vilket tryck!

Slutligen så började vi även tänka mer kring vårt koncept och image. Tillsammans med min fru tillika bandets manager Adrienne Hawe Petersson i ena ringhörnan så började vi jobba hårdare på vår look och tillsammans designa fram unika scenkläder som nu bättre går hand i hand med vår musik. Hela paketet var det som gjorde “House of Mirrors” så speciell.

Jag har förstått att ni är på gång med ny platta. Vad kan du säga om den?

Det stämmer! Jag vill inte säga så mycket om den just nu då jag verkligen känner ända in i benmärgen att vi sitter på någonting RIKTIGT bra! Kan dock säga att låtarna är klara och vi går in i studion senare i mars för släpp framåt sensommaren. Galet taggad!

Du är engagerad en del i din frus managament där det finns en hel del imponerande artister under paraplyet. Vilken del jobbar ni ihop med?

Adrienne och jag äger numera tillsammans både hennes Adrienne Hawe Music Management samt mitt Blindfoldead International och har egentligen mer eller mindre slagit ihop dem båda. Två divisioner med två olika inriktningar men under samma tak.

Vi jobbar väldigt mycket tillsammans med så gott som allt men hennes specialitet är radio, playlists, social media och ekonomi medan jag jobbar mycket med visuell marknadsföring, bandens grafiska profil, merchandise och livebokningar. Man kan även säga att hon är min manager och jag hennes då vi backar och bygger upp varandra väldigt bra.



Festivalen Scandirock Melodic kommer att gå av stapeln 25 april i Göteborg med en hel radda schyssta melodic rock band, hur kom det att växa fram till vad det är?

Ja precis! Mikael D. Carlsson och hans Scandirock Network var en av de första partners vi började samarbeta med efter att jag och Adrienne slog våra påsar ihop och två av våra band, mitt Osukaru inkluderat, blev certifierade medlemmar i nätverket.

Efter ett par möten så frågade Mikael om vi två skulle vara intresserade av att komma över till Scandirock och hjälpa honom utveckla det ytterligare då han gillade våra idéer. I och med detta föddes idén till Scandirock Music Group där begränsningarna är få och möjligheterna många. Utöver nätverket bildades bland annat Scandirock Records som redan hunnit släppa två album med ett tredje på gång och även då Scandirock Melodic som du nämnde.

Tanken med just Scandirock Melodic är dock inte att vara ytterligare en festival på marknaden då jag tyvärr tror att det konceptet är lite för uttjatat och på väg bort, undantaget de riktigt stora och framgångsrika festivalerna så klart. Vi tänker mer att det här är ett event där allting kan hända och ingen upplaga blir den andra lik. Vi är väldigt nöjda med debuten som går av stapeln nu den 25 april och vi har en fantastiskt fin line-up bestående av Roulette, Salute som gör en exklusiv reunion för detta event, Osukaru, Captain Black Beard som är på G med en grym ny platta, Creye, Care of Night och Taste som kvällen till ära även de gör en exklusiv one-off show.

Osukaru kommer då även att bjuda på en exklusiv jubileumskonsert för att fira våra 10 första år som band och jag kan lova att det blir en och annan överraskning under konsertens gång. Det här blir vår enda show av denna sort så missa den inte vad ni än gör!

Det är en kväll jag verkligen ser fram emot jag ska definitivt vara där! Ses då och tack för chattstunden.

Stort tack själv! Alltid kul att snacka med dig! Vi ses på Scandirock Melodic och jag hoppas att även du underbara läsare kikar förbi för en mycket god afton fylld av härliga rusdrycker, energi, merchandise, goda vänner och skön rock & roll… och du, glöm inte – ny platta med Osukaru lite senare i år! Kommer bli jävligt bra!!