Patrik Jansson Band har både ett klassiskt bluessväng med tolvor och fills som de flesta tänker på när ordet blues nämns, samtidigt finns det en soulfunkig ton i liret som för mig gör bandet intressant och lekfullt. Frontmannen själv tog lite tid för att svara på några frågor.

Tack, va kul att du tycker det. Jag älskar själv gammal chicagoblues och delta blues men även modernare ”heavy” blues och bluesrock. Jag försöker ju skriva låtar som jag själv skulle gå igång på om jag hörde dom någonstans och jag försöker göra det så varierat som möjligt utan att sticka för långt utanför ramarna. Men det är svårt med en genre som blues, man har oftast en uppfattning om hur det skall låta. Jag försökte ett tag skriva ”oldschool” blues men det kändes så fel, jag kan aldrig göra det som Buddy Guy, Albert Collins och B.B. King gjorde det, jag har inte levt deras liv, jag var tvungen att hitta mitt egen sätt, min egen stil och mitt eget uttryck om jag skulle kunna tillföra något och komma med något nytt till bordet så att säga. Jag försöker skriva bra låtar med bra melodier och skulle man behöva sätta dom i ett fack så blir det väl blues eller blues-rock.

Den fjärde skivan är på gång. Hur långt har ni kommit i arbetet med den?

Alla låtar och texter är klara och inspelningarna påbörjade. Vi har nästan alla grunder klara nu iaf. Sen återstår mix, mastering, upptryckning, omslag, distribution, promotion, göra videos etc. Det är ju inte bara ett när man driver eget skivbolag, hahaha.

Ni är en sättning på fyra personer trummor, bas, orgel och gitarr med vissa gäster på varje platta. Några planerade gäster på kommande skivan?

Faktiskt hade vi tänkt ett annat upplägg på denna skiva och inte ha några gäster denna gång. Vi har tänkt oss en råare produktion med färre gäster och mer av ett livesound. Det är iaf ambitionen.

Du är trummis själv i grunden det borde också innebära att du visste vad du ville ha i en trummis. Hur hittade du Martin Forsstedt?

Jo, jag har ju spelat trummor sen jag var ca 4 år så jag har ju rätt hårda krav på trummisar och Martin är grym. Han är ju en multimusiker och kompositör själv också och förmodligen den som har bäst gehör kan mest musikteori i hela bandet. Han har ju släppt egna jazzplattor också. Vi hade eller har kan man väll säga gemensamma bekanta och när Martin skulle flytta från Dalarna till Stockholm, vilket var ungefär samtidigt som jag flytade från Stockholm till Dalarna så försökte jag hjälpa honom fixa boende och då passade jag på att fråga om han kunde tänka sig spela med bandet och på den vägen är det. Första gången jag har samma trummis på två plattor i rad faktiskt! Och fler hoppas jag det blir med honom för han är inte bara en grym trummis, han är en väldigt bra person också.  

Och hur kom resten av bandet blev ihop?

Ja, Thomas vår basist blev jag tipsad om av en arbetskollega och Lars vår keyboardist blev jag rekommenderad av en god vän som också är keyboardist.

Varje skiva har med instrumentala låtar vilket visar sig passa riktigt bra in för helheten för oss albummänniskor. Var detta en strategi redan i inspelningstadiet för första plattan? 

Då var det nog mer att jag kom på ett intressant tema och visste inte vad jag skulle göra med det om det inte blev en instrumental låt.

Sedan har ni fortsatt på samma sätt.

Jag gillar ju när t.ex. Albert Collins, Freddie King eller Stevie Ray Vaughan gör sina instrumentala låtar så det är nog därför dom kommer till. Det ligger ju lite i tradition med elektrisk blues att spela instrumentala låtar. Det är kul med något att bita i och ibland skönt som lyssnare med något som bryter av, speciellt i en konsert. Dessutom får jag passa på att vila rösten lite då, hahaha.  

Ditt gitarrsound har kommit att variera alltifrån Albert Kingliknande till en mix av Buddy Guy, Clapton och Robert Cray. Hur tänker du kring ditt gitarrsound?

Jag tänker inte så mycket utan vet vad jag gillar och med tiden ändras preferenserna då och då, lite beroende på vad man lyssnar på och influeras av för stunden. Men det finns nog en röd tråd i soundet iaf. Jag gillar ju det klassiska stratasoundet som man förknippar med Stevie Ray Vaughan så mitt sound har nog sin utgångspunkt i det sen ändras det med tiden i takt med att jag utvecklas som gitarrist och förstår mer om gitarren, tonbildning, teknik etc. Alla faktorer påverkar, från val av plektrum till strängar, pedaler och förstärkare men, och det låter som en klyscha fast det är sant, det mesta sitter i fingrarna och det man inte har där får man kompensera på andra sätt t.ex. med mer dist och mer effekter. Jag har sakta kommit fram till den insikten så nu jobbar jag väldigt mycket på det med fokus på teknik, anslag etc. Det är en lååång väg att gå men det är ju lite det som är tjusningen också, själva resan alltså.

Ni har släppt plattorna via ditt bolag Sneaky Foot Records. Sköter du all bokning själv också?

Jag sköter mycket av bokningen själv. Jag har bl.a. bokat några europaturneér men nu har jag en bra bokare i Schweiz som gör ett fantastiskt jobb. Det tar ju rätt mycket energi och tid och den vill jag helst lägga på att var kreativ. Skriva låtar och texter, göra artwork och videos, öva, spela live osv. Det finns ju bara 24 timmar på ett dygn tyvärr och sova måste man ju också ibland. Har jag hört.

Och snart blir det några datum på turné i Februari till Schweiz och därefter är det inbokat i November till Tyskland. Är det första gången i Schweiz?

Ja, det är alltid kul att åka på turne tycker jag. Det är fantastiskt att möta alla människor i alla olika länder som kommer och lyssnar och (förhoppningsvis) uppskattar musiken som du suttit hemma och kämpat med. Turnen växer hela tiden med nya datum nu har vi börjat boka en vecka till utöver första tänkta veckan. Men nej angående Schweiz, vi har faktiskt varit där minst två gånger tidigare. Men det blir lite mer Frankrike och Italien och det blir kul för där har vi knappt spelat alls än.

Betyder det att nån gång mellan Februari och November får vi ny platta eller är det mer bestämt datum än så?

Förhoppningsvis tidigare än så faktiskt. Vi siktar på att få ut den redan i april/maj.

Bandet bildades i Stockholm men du flyttade tillbaka till dina ursprungstrakter kring Gävle. Hur kom det sig att blev en flytt?

Livet… När man får barn förändras allt över en natt. Man har plötsligt någon annan att ta hänsyn till. Någon som kanske inte är lika lätt att resonera med eller lika flexibel som en partner men som du måste ta ansvar för och tillgodose behoven hos. Det sociala nätet blir viktigare och kontakten med släkten exempelvis farmor och farfar kan vara guld värd ibland. Speciellt om du inte känner någon som kan var barnvakt där du bor. Du vet ju lite vad du får med farmor och farfar eller mormor och morfar så att säga. Både på gott och ont, hahaha.  Blev det inte värre än så här med mig efter alla dessa år kan dom ju får ta hand om mitt barn en kväll eller så… Dom har ett förtroende kapital kan man säga.  

Senaste plattan So Far to Go ifrån 2017 har en låt som heter Life Without You som blandar blues och funk vilket inte är unikt i sig, men finns det några gränser vilka stilar man blandar?

Jag tycker inte det. Det är ju upp till artisten/låtskrivaren att förmedla sin vision eller sin bild av ett konstverk. All konst kan ju absolut gå över gränsen för god smak ibland men även det kan fylla sitt syfte. Jag är ju väl medveten om var gränser går när jag skriver musik men ibland jag försöker töja lite på dem.

I slutändan vill jag ju få ihop en bra låt som man kan lyssna på och gilla, kanske till och med vilja lyssna fler gånger på. Jag finner inget självändamål i att göra udda eller konstiga saker bara för att provocera fram en reaktion och har heller inget behov av att framstå som udda eller excentrisk. Varför lägga ner massa tid och energi på att skriva en låt som du själv inte tycker är bra? Och sen kanske förvänta sig att andra skall gilla det eller bli stött om de inte gör det. Det blir ju märkligt tycker jag. Till en skiva skriver jag oftast ca 20-25 låtar sen rensar jag bort allt som jag inte tycker håller måttet, spelar in ca 12-13 i studion och väljer sen ut de tio bästa och som gör den bästa möjliga sammansättning av låtar till en skiva. Med det sagt har jag närmare 20 låtar av ett mera udda slag som ligger och väntar på att få bli ompysslade och inspelade. Det kommer bli ett väldigt spännande projekt lite längre fram…

Produktionsmässigt tycker jag ändå att er andra platta Here We Are låter bäst då den känns lite fylligare i ljudbilden. Mixar och producerar ni själva?

Ok, kul att du gillar den. Nej, ibland måste man inse sina begränsningar… Det finns ingen mening i att propsa på att göra allt själv om du vet att slutresultatet blir bättre om du låter någon annan göra det. Jag har jobbat som studiotekniker förut så jag vet en hel del om att mixa plattor men det var länge sedan, till och med innan hårddiskinspelning kom. Vi körde rullband och analogt mixerbord och analoga effekter, sen kom Fostex med 16 kanaler hårddiskinspelning och det skulle var så bra, hahah. Det var det inte. Det lät skit och blev det en strömspik fick dom fnatt och kastade om alla ettor och nollor så det gick inte att använda något av det inspelade. Nu skulle det ta alldeles för lång tid och för mycket energi för mig att sätta mig in i alla mjukvaror för att mixa något. Jag har en produktionsstudio där jag gör enklare demos till grabbarna i bandet när vi skall jobba på nya låtar men jag mixar inga plattor. Däremot sitter jag ju med och bestämmer vad jag vill höra och inte höra. Jag producerar ju alla mina plattor själv.

Hur vill du att en skiva med Patrik Jansson Band ska låta?

Bra, hahaha. Ungefär som dom låter. Om det är någonting jag lärt mig så är det att du måste vara flexibel när det gäller levande musik. Det dummaste man kan göra är att ha en allt för snäv eller klar idé om hur en inspelning skall låta. T.ex att komma med sin favoritskiva och sticka i händerna på inspelningsteknikern och säga så här skall det låta. It ain´t gonna work! Du är inte Howlin´ Wolf, du har inte deras instrument, du har inte deras erfarenheter i bagaget, deras mikrofoner, deras rum eller deras tekniker. Det närmaste du kan komma är möjligen promillen i blodet, men knappt det heller i många fall, hahaha. Nej försök jobba utifrån dina förutsättningar, hitta det som är unikt för dig och försök att renodla det. Då kanske du kan tillföra något. Jag tror inte världen behöver en till dålig efterapning av en klassisk bluesplatta.

Med det sagt vad kan vi då vänta oss av platta nummer fyra?

Jag ville göra en tung bluesplatta denna gång. Lite mer blues och lite mindre rock, och så lite mer avskalat då som sagt. Jag var mycket influerad av bl.a. Albert King vilket säkert hörs på några spår då jag flörtar lite med det soundet men givetvis låter det PJB (Patrik Jansson Band). Vi har utvecklat soundet ytterligare tycker jag. Det är en mognare platta med starka låtar som jag bara längtar efter att få spela live.

Tack för du tog dig tid så hoppas jag vi ses i Göteborg framöver.

Tack själv! Det hoppas jag med!