Niclas Müller-Hansen är precis som undertecknad en skribent som gör intervjuer, recensioner och skriver i allmänhet för att han älskar musik. Hur långt man kan då komma med ett gediget intresse? Niclas har på knappt 20 års tid fått chansen genom sitt skrivande att träffa många barndomsidoler. Idag är han skribent för Rocksverige, Sweden Rock Magazine, sänder radio och sänder en pod som bland annat finns på spotify som heter Behind The Vinyl.
Uppväxt i Ängelholm, där var det väl inte så mycket hårdrock gissar jag?
Nej det var det väl inte. 1985 var Motörhead där men jag var inte inne på dem då och tyckte väl mest att det var en massa sluskar som gillade dem. Men här väcktes intresset för hårdrocken på allvar i alla fall.
Tidiga minnen av hårdrocksintresset kommer tillbaka till tidigt 80-tal där jag och några polare lyssnade på Back In Black vi hade någon skolsoaré där vi mimade till Iron Maiden och jag hade rollen som trummis.
Ja där har väl alla gjort, men vem väckte intresset för musik överhuvudtaget?
Det får jag nog tacka mina föräldrar för. Inte för att de var musicerande men de lyssnade en hel del på helgerna när man lagade mat och det kanske togs en drink, det spelades mycket Beach Boys, Beatles, Peggy Lee och Woody Herman med en fantastisk cover på The Doors Light My Fire, så intresset kom härifrån och det är musik som jag tycker otroligt mycket om än idag. Sedan att det halkade in på hårdrock tror jag hade att göra med att någon polare köpte en hårdrocksskiva sen började man läsa okej osv.
Men du är lärare och inte journalist trots att du har hållit på med skribentgrejen hur länge som helst. Hur kommer det sig?
Jag kommer ifrån en lärar- och flygarsläkt. Men efter gymnasiet tog jag ett sabbatsår där jag jobbade och tågluffade. Därefter började jag på lärarlinjen i Växjö för att göra något, jag tänkte att jag provar detta, så blev det så. Mitt första jobb var på Gotland ett år. Men efter det var jag tvungen att söka nytt jobb och då sökte jag ett jobb i Stockholm då en av mina högskolekompisar kom ifrån Stockholm och fram till för två år sedan blev jag kvar på skolan i Norra Botkyrka men kände att jag behövde se något annat.
Då hade jag inte en tanke på att jag skulle skriva om musik. Runt år 2000 kom tanken på att jobba som skribent då polaren som heter Mikael Ekström hade startat en webbsite som heter Metalshrine och grejen med det var att få gratis skivor, mycket var ju skit som man inte skulle lyssna på idag. Samtidigt ungefär började jag sända radio på en kanal som heter Rocket som är på engelska, den första intervjun jag gjorde var på radion med antingen Danko Jones eller Dregen jag kommer inte ihåg vem som var först. Sen fortsatte det att göra mycket mailintervjuer för metalshrine. Efterhand blev det mer telefonintervjuer, att jag sedan bodde i Stockholm ökade möjligheterna att göra intervjuer.
Radion och Metalshrine gick parallellt och efterhand tröttnade de andra killarna lite granna och jag hade gjort så mycket vid den här tiden samtidigt runt 2009 fanns det en bloggversion av metalshrine också än idag ligger online. Så jag fortsatte med den, göta lite lite recensioner intervjuer mm. Några år senare började jag skriva för Sweden Rock Magazine och de senaste åren har jag varit med och skrivit för Rocksverige.
På tal om Sweden Rock Magazine du är skribent alltså inte med någon journalistutbildning. Hur hamnade du in där?
Ja det där är viktigt, jag är ju inte journalist utan en glad amatör som skriver.
Under tiden på Metalshrine så kontaktade jag Martin Carlsson för att intervjua honom som erfaren journalist i musiksvängen på både Aftonbladet, Metal Hammer och Sweden Rock Magazine…med flera, så jag blev hembjuden till Martin där det slutade med att vi satt i nio timmar snackade käkade och hade allmänt trevligt och det var inte mer med det. Den intervjun ligger för övrigt kvar på Metalshrinebloggen. Jag minns inte sedan när jag började skriva för Sweden Rock men Martin ringde väl för, säg fem år sedan, och frågade om jag kunde göra ett jobb för dem där jag skulle intervjua Killswitch Engaged och jag hoppade på direkt, även om jag inte kunde något om dem annat än att jag intervjuat dem en gång innan. Jag vet också att jag var väldigt nervös vid det här tillfället för det är en sak att skriva för en liten blogg och skriva för en etablerad stor tidning där allt ska bli rätt. Skickade sedan in artikeln och fick tillbaka den då det behövde rättas till en hel del och till slut fick jag till det, den publicerades, sedan har det rullat på.
Ni fick en massor av fysiska skivor och distribuerade ut till era skribenter, bland annat mig, det var ju massor av skivor. Vad tycker du om dagens sätt att recensera där allt är digitalt?
Nej personligen tycker jag det är skit, jag vill ha plattan i handen. Jag växte upp med skivor, ska jag läsa en bok vill jag ha den i handen inte läsa på en läsplatta.
Kom det säg 10 skivor så kanske det var en skiva som jag tyckte om. Idag har jag inte lust att lyssna igenom en platta 5-6 gånger och inte tid heller så idag recenserar jag väldigt lite. Jag har dessutom hela tiden tyckt det var roligast att göra intervjuer direkt med en person gärna face to face.
Vilket är det roligaste mötet du haft?
Oj det är många, ett som verkligen sticker ut är när jag träffade Nikki Sixx när det när det sas att det var Mötley Crue sista konsert i Stockholm där vi gjorde en filmad intervju i hans loge, det är ju en musiker där man var med ifrån början mer eller mindre, när de slog igenom. Hursomhelst när intervjun var över så skulle gå när NIkki tyckte vi skulle stanna, han ville spela upp låtarna till vad som skulle bli Sixx AM, så vi satt där mitt emot varandra och han frågade vad vi tyckte och han var supertrevlig hela mötet.
Tom Arraya i Slayer gjorde jag en superkort intervju också filmad, en supertrevlig kille med ett fantastiskt skratt.
Jag fick göra Jannick Gears och Bruce Dickinsson som för övrigt var lite smådryg eller möjligen blasé, men han gav ett lite tråkigt intryck, sen kan det varit en tillfällighet. Det var i alla fall jätteroligt när det handlar om barndomsidoler. 
Är inte det lite risken när man träffar en gammal hjälte att bli lite besviken?
Det är egentligen inte någon som jag blivit besviken på över alla telefonintervjuer eller möten. Den ende som jag var lite besviken över var bassisten i Mike Pattons Tomahawk, egentligen en nobody, kommer inte ihåg vad han heter. Den killen var riktigt dryg men det är nog den enda.
Bruce Dickinsson var inte otrevlig han svarade på frågorna men snarare lite ointresserad.
Jag som är kompis med dig på facebook kan ju ofta se dig skriva lite komiskt om David Lee Roth som en husgud sådär (haha). Vad är grejen liksom?
Jag har ju aldrig sett Van Halen eller David Lee Roth och brukar få lite skit ifrån polare för det. Van Halen med David Lee Roth är jag otroligt fascinerad av och Eddie Van Halens stora påverkan på andra gitarrister. David Lee Roth för han är så superamerikansk, han har enormt många oneliners dessutom är han intelligent vilket han inte direkt ser ut som.
Sammy Hagar har ju inte så mycket gott att säga honom
Nej det är ju som det är. Men både David Lee Roth och Eddie Van Halen hade enormt stora egon och det är säkert därigenom de skapat så otroligt mycket bra musik i de personlighetsskillnaderna likt Jagger/Richards och massor av andra skrivande duos genom åren.
Kom förresten på att jag fick intervjua Michael Anthony för några år sedan och snackade en timma med honom, det var också ett fanstastiskt kul. En del av det har blivit publicerat i Sweden Rock Magazine och en del inte, vi får väl se om det dyker upp någonstans. Vi snackade i alla fall otroligt mycket Van Halen.
Du nämnde Eddie Van Halen som fantastisk gitarrist, du är ju själv rätt duktig har jag sett när du får lira på Zakk Wyldes gitarr.
Ja just det mitt stora Spinal Tap ögonblick. Nej jag är helt värdelös.
Han var här under Ozzy and Friends och så låg hans dubbelhalsade gibson i en soffa så jag frågade om jag fick ta ett foto på gitarren varpå Zakk Wylde tyckte jag skulle prova den och hängde på mig gitarren. Jag skulle göra en cool posé vilket blev att ta ett ackord på ena halsen och slå an på den andra delen av gitarren. Det är förresten Zakk Wylde som tar fotot. Jag upptäckte mitt misstag först i efterhand haha.
Du har dessutom bidragit lite till Johan Falk och Ronny Lundells bok om Kiss samtliga Sverigebesök.
Johan frågade initialt om jag ville skriva den med honom och jag svarade väl ja men upptäckte väl ganska snart att jag inte skulle hinna med det. Men jag hjälpte till att göra en massa småintervjuer med folk som varit med när de varit här bl. a. den nu bortgångna journalisten Annika Sundbaum-Melin och folk på skivbolag. Sedan satt jag på stadsbiblioteket och kollade på gamla tidningsklipp. Lyckades också hitta båda de killarna som intervjuade Kiss för Barnjournalen 1983 det var en kul grej. Så lite bidrog jag till boken, tycker för övrigt att boken de gjorde blev fantastiskt bra.
Men en klassisk fråga då. Nämn tre album som har varit viktiga för dig och likaså tre konserter.
Skivor skulle jag säga Back in Black med AC/DC tycker fortfarande den är fantastisk.
Sedan skulle jag säga Van Halen 1984 som är fantastiskt producerad och de var på sin topp då. En platta jag fortfarande lyssnar väldigt mycket på. Sedan skulle jag nog säga, vilket inte är hårdrock men jag brukar rekommendera den till alla jag träffar, David Sylvian, Secrets of The Beehive ifrån 1987 som är något utav det vackraste som finns, väldigt mörkt och nästa deprimerande men otroligt vackert.
Vad gäller konserter måste jag säga min första konsert med Saxon 1985 på Olympen i Lund, det var otroligt spännande med första konserten och på nått sätt blev man en del av något bland alla hårdrockare.
Mötley Crue 1986 på Olympen var enormt stora för mig även om Theatre of Pain inte är den bästa plattan att se dem på Olympen som är en ganska liten arena det var häftigt.
Avslutningsvis får jag nog säga Kiss på KB Hallen i Köpenhamn 1988, det var första gången jag såg dem. Vi tog ledigt ifrån gymnasiet och hängde i Köpenhamn hela dagen. Åkte tidigt ut till arenan och fick höra soundcheck. Kiss var ju stora stora hjältar och att äntligen få se dem var oerhört spännande.
Andra konserter som varit häftigt var både AC/DC 1986 i Malmö och Stones 1990 i Göteborg
Om du fick önska fritt vem skulle du vilja intervjua?
Jag får nog säga David Lee Roth men tror han hade varit svår att intervjua för käften går i ett på honom, det är svårt att se en intervju med honom där han bara babblar och inte har någon röd tråd. När han var i sin prime så är det svårt att se någon som varit en lika bra frontman. Sen hade det varit enormt kul att få sitta ned med James Hetfield eller Lars Ulrich det hade varit kul att få sitta ner och snacka lite bara.
Men jag är oerhört glad att lilla jag som är en glad amatör fått snacka med så många hjältar under årens lopp. Redan under Metalshrinetiden fick jag göra intervjuer med både Ian Gillan och Rob Halford och sedan fått sitta på middagar med artister och göra intervjuer och höra stories.
Det är en jäkligt kul hobby helt enkelt. Det är väldigt skönt att ha dessutom som lärare då det ger mycket tillbaka där jobbet som lärare kan vara mentalt betungande.
Jag är glad över att skriva för Rocksverige, Sweden Rock Magazine och måste också passa på att pusha för podden Behind the Vinyl som jag gör med en polare på engelska där vi nördar ner oss i skivor. Den sänds på MyRock i Danmark och är där producerad väldigt snyggt, på pirate rock i Göteborg samt att den finns på Spotify. De sista avsnitten innehåller dessutom gästartister som Nita Strauss, Danko Jones och många fler då blir det extra snack om en skiva som artisten har stories om.
