Foto: Anders Fastander

Ulf Nilsson fick sitt stora genombrott via svenska upplagan av programmet The Voice och har efter det släppt en mängd singlar och en fullängdsplatta. Nu är han på gång med ny skiva som vi snackade en del om. Men vi tar det ifrån början.

Du bor kvar i Halmstad.
Ja men jag har bott både i Stockholm när jag vann The Voice och sen bodde jag fyra-fem år i Gävle och så han jag med en sväng i Malmö också innan jag flyttade tillbaka till Halmstad för drygt ett och ett halvt år sedan.

När skulle du säga att du blev medveten om din röstförmåga?

Det är svårt att säga eftersom jag alltid har varit musikintresserad och vi startade första bandet när jag var runt elva. Sedan vid 15 års ålder spelade vi väl lite, jag och några kompisar men då spelade jag gitarr och sjöng just för att ingen annan gjorde det men jag såg mig nog som en gitarrist fram till arton nitton års ålder. Därefter tog sången över mer och mer vilket ledde till att jag åkte utomlands och sysslade med hotellunderhållning som fortsatte till gig i Sälen på restaurang vidare till krogunderhållning på Park Lane i Göteborg. Men medveten kan jag inte säga så direkt annat än att jag alltid strävat efter att bli bättre på gott och ont. Det var väl i samband med The Voice som min fru sparkade mig i baken och sa att du får göra något med din sång nu och söka, det kommer inte komma till dig självmant. 
Så när jag fick vara med i The Voice där konceptet var att man skulle sjunga för fyra kända coacher som inte fick se dig utan gillade de din röst så skulle de trycka på en knapp för att bekräfta det samt vända sig om i fåtöljen. Det var Ola Salo, Carola, Magnus Uggla och Petter. Mitt mål var att få Petter som coach för jag ville lära mig av hans energi och någon som vågat gå sin egna väg som han gjort, vilket visar sig vara helt rätt han var en grym coach. 

Det är i The Voice publiken första gången får höra en av dina egna låtar också. Let The Angels See Me Home.

Ja precis och den släpptes på skiva också vilket man knappt kan säga i dagens digitala format. Men det var kul.

Skillnaden mellan Stockholm och Halmstad är ganska stor när det kommer till artisttäthet samtidigt går det inte säga annat än att Halmstad har fått fram några utav Sveriges största artister genom tiderna. Hur har det präglat musiklivet i Halmstad och för er som höll på med musik?

När jag var yngre så fanns det en hel del spelställen som fritidsgårdar men också krogar som körde livemusik, sen vågar jag inte säga om det berodde på Gyllene Tider och Roxette eller om det såg likadant ut i resten av landet vid den tiden jag växte upp. Sen var jag personligen inte så inspirerad av Gyllene Tider då jag lyssnade mest på engelsk och amerikansk musik. Jag lyssnade inte så mycket på svensk musik överhuvudtaget även om jag var medveten om till exempel Gyllene Tider och uppskattade vissa av deras låtar. Men mitt hjärta ligger i blues, rock, soul och lite gospel vilket vi inte har jättemycket av här. 

Du har angett The Doors, Elvis som influenser.

Ja och B.B. King är också en stor favorit som jag faktiskt han se innan han gick bort och det var helt magiskt.

2012 släppte du en fullängdare efter The Voice, Little By Little vad minns du av den tiden?

Jag var så grön då i branschen så jag minns knappt vad som hände, mer än att det kändes som att titelspåret spelades överallt och jag spelade överallt. Bland annat åkte jag med RIX FM festival och Mix Megapol, var förband till Stiftelsen och fick spela på stora arenor. Mitt mål har ju aldrig varit att bli känd, jag ville hålla på med musik så då var jag bara glad att få åka runt och spela och nöjd med att folk gillar mina låtar, mina texter och min röst. Se det var en otroligt härlig känsla.

Tittar vi på åren mellan då och idag så har du släppt en del singlar och ett minialbum, tittar vi enbart på mängden låtar så hade du kanske kunnat släppa ett helt album till. Men det kanske kändes rätt att släppa lite låtar då och då?

Alltså det som hände var att vi hade en fullängdare på gång men skivbolaget tyckte vi skulle släppa två EP’s istället för att vi kan släppa oftare. Så då släppte jag en EP och därefter blev vi lite oense om vad de tyckte jag hade för låtar för fortsättningen och då blev det några singlar. Till sist så valde jag att kliva av ifrån bolaget och de gick med på att släppa mig vilket var skönt. Fortsättningen har inneburit att jag släppte två singlar, en med min fru, Linda (Varg), och sedan en låt efter det för att få ut nånting men det fanns där och då inte någon plan. Jag försökte snarare samla ihop mig igen och skapa ett nytt team för att komma vidare.

Det här med att spela ihop med sin fru kan inte det bli komplicerat om man ska ut 24/7 på vägarna?

Nej för oss har det varit skitkul att hoppa in i en bil tillsammans och dra till ett gig. Det har varit hur soft som helst.

Du har ju verkligen blandat med dina släpp där en låt som Head High är ganska tuff nära till hårdrock eller I’ll Break Your Fall som är väldigt soft. Finns det en kompromiss i ditt musikskapande ihop med bolaget eller vet du exakt vad du vill ge ut?

Ja alltså jag är en känslomänniska och alla de här låtarna betyder något för mig. Jag bara har inte kompromissat på nått sätt utan det är nog därför den är så bred. Nya platta kommer också bli bred för det är så jag både lyssnar på musik och det som kommer ur mig när jag skriver. Ibland vill jag vråla till typ som i Head High och ibland vill jag hålla tillbaka kanske ha en lite bluesig feeling, men så länge jag är ärlig i mitt skrivande och att de känner igen min röst vill de förhoppningsvis lyssna på det med. Skulle jag göra något annat som inte är jag tror jag det skulle märkas och då blir det ju inte äkta. Enda gången det kan vara lite svårt att förklara det är när folk frågar vad jag spelar för genré men då brukar jag säga rock med lite olika flavours.

Chris Rehn var producent på de första släppen och jag antar att det var så du hamnade ut med stiftelsen på turné?

Ja och nej det var Robban som sjunger i stiftelsen som pratade med Chris efter han hört Little by Little och undrade om Chris trodde att jag skulle vara sugen på att åka med ut och lira och det var jag ju. 

Men nu har du bytt producent har jag förstått. Vem är det nu?

Det är på tre utav låtarna som är skrivna i Nashville med grammisvinnande låtskrivare som heter Shannon Sanders och Drew Ramsey som jag kände till sedan innan då de jobbat med några artister som jag gillar sedan innan bland annat Erica Badou och Jonny Lang. Genom min manager fick vi tag i en producent som heter Matt Hyde och han ville gärna vara med så han flög till Nashville där jag var en vecka ungefär där vi skrev klart de här låtarna.

En utav dem är väl senaste Where You Belong?

Ja precis och så två låtar till som kommer med på albumet, men vi får se om någon utav dem blir singel vi ska ha lite möten med skivbolaget om vilka låtar som ska släppas som singlar. Det kommer väl bli fyra singlar innan albumsläpp i höst. Blir det någon som slår ordentligt så kommer vi kanske hålla på nästa singelsläpp lite granna. 

Where You Belong är riktigt riktigt bra och har potential att få speltid om du frågar mig. Hur jobbar ni med promotion för att få speltid?

Va roligt att du tycker det. Skivbolaget jobbar mycket mot typ spotify för att hamna på olika spellistor för det är så folk lyssnar på musik idag och det är så människor upptäcker din musik idag, hamnar din musik då på spellistor som är uppmärksammade är det också större chans att hamna på radio också. Vi har fått med låten på några grymma spellistor och det streamas på bra med låten. 

Det är först nu som du börjar samarbeta lite i låtskriveriet, du har skrivit det mesta själv innan.

Ja alltså första plattan skrev jag två låtar ihop med min fru Linda, vi skriver en del ihop både till mig och till henne plus att vi börjat samarbeta lite med andra artister och skriva för dem. Sedan har det känts som ett naturligt steg då jag ville över till USA fick jag möjligheten att åka till Nashville och därför är det tre låtar som är co-writes. 
Skivan är inspelad i Nashville och i Budapest faktiskt med en svensk kille som heter Carl-Ola Kjellholm. Jag skrev en låt ihop med honom som skulle blivit en singel när jag låg på gamla skivbolaget men blev aldrig av men jag tog kontakt med honom och då visade sig att han flyttat till Budapest så jag tänkte att det vore kul att åka till Budapest då jag aldrig hade varit där och fick sköna vibbar där nere och lirade in sju låtar på fem dagar. Så en är co-write med Carl-Ola och så någon ihop med Linda. Co-writes kan ju ha sin fördel i att man kan få lite ny fräsch input med till en låt och det kan hjälpa till att utveckla en då det kan ge nya tankesätt.

Vad kan du generellt säga om nya plattan?

Rent generellt kommer det bli blandat där det kommer att höras att jag utvecklas både låtmässigt och sångmässigt. Jag strävar alltid efter att bli bättre vilket både är en välsignelse och en förbannelse, det gör att jag alltid håller mig i rörelse. Where You Belong kanske träffar mitt i plattan, det kommer vara rocken på ett par låtar, det finns den lilla countrytouchén, även den amerikanska gospeln på nån låt. Jag lirar med ungefär samma bandkonstellation som innan vi kommer kunna framföra låtarna som de låter på plattan.

Vilka musiker spelar på plattan?

På Nashvillelåtarna är det låtskrivarna som jag nämnde, de är båda flitigt anlitade studiomusiker. Mattias Vollo la de sista touchérna på de låtarna. 
Sedan vad gäller låtarna som är skrivna i Budapest har vi använt mycket av kontakterna som Carl-Ola har kvar i Stockholm. En trummis ifrån Kopparberg, en bassist som håller till i England och Carl-Ola har lagt de flesta gitarrerna. Vi har plockat ihop ett gäng som vi tycker passar till varje post. 

Det är förstås det nutida sättet att skapa musik att ni skickar runt låtarna där var och en spelar in sin del där de bor.

Så är det. Det är förstås en ekonomisk fråga också vi har inte budget att hyra ett hus och spela in alla grejerna där. Bruce Springsteen har den ekonomin jag har det inte ännu 😉

Du har börjat med lite akustisk promotion för skivan där ni åker runt år lirar med två gitarrer datumen är lite utspridda. (vem har du med dig?)

Ja jag kände att jag haft en liten paus så jag ville gärna ut en liten sväng och då blev det denna lösningen med åtta datum. Så nästa gång är nu till helgen i Motala på Bomber Bar den 14 februari. 

Blir det några fullbandsgig efter skivan är släppt sedan då?

Ja. Vi håller på att kolla på detta nu förhoppningsvis kommer vi ut redan i sommar lite men definitivt i höst. Kan bli en vända till Tyskland också kanske redan i höst. 

Låter kul då hoppas jag vi får se dig snart. Här kan du se Ulf under våren.

14/2 “BOMBER BAR ” MOTALA 
15/2 “CORNELIS” GRYTHYTTAN
28/2 “STÅ”  ÖREBRO
29/2 “SÄLLSKAPET” SKÖVDE
27/3 “FELLINI” LANDSKRONA
28/3 “PITCHERS” KARLSTAD
Fler datum tillkommer